Föreliggande studie ämnar undersöka utvecklingspotentialen för konferensanläggningar i Stockholm skärgård. Studiens syfte är att skapa en djupare förståelse för hur konferensanläggningar i rurala miljöer upplever sin utvecklingspotential. För att öka förståelsen för konferensanläggningars utvecklingspotential kompletterades studien med offentliga aktörers upplevelser kring utveckling för mötesanläggningar i rurala miljöer. Studien har en kvalitativ ansats där semistrukturerade intervjuer har genomförts med sju respondenter från konferensanläggningar samt två nyckelpersoner inom offentliga sektorn. Teorierna som används i studien grundar sig i tre olika teoriområden vilka är: utveckling av professionella möten, rural verksamhetsutveckling samt utvecklingshinder för små företag. I empiriavsnittet presenteras konferensanläggningarna var för sig i en djupgående löpande text. Nyckelpersonerna inom den offentliga sektorn presentera en redovisning av vad projektet Stockholm Archipelago innebär, samt hur de båda offentliga aktörerna ser på utvecklingen av konferensanläggningar i rurala områden. Därefter presenteras analysavsnittet där teori och empiri har sammankopplats samt analysen av sambandet dem emellan. Slutligen presenteras resultatet som uppkommit i undersökningen i slutsatsen. De mest framträdande aspekterna var att anläggningarna själva inte ansåg att det finns några stora utvecklingshinder samtidigt som författarna kunnat identifiera brister som kan anses vara negativa för konferensanläggningars utveckling i Stockholms skärgård. De identifierade bristerna var exempelvis bristande transportmöjligheter året om, bristande kännedom om skärgården och att konferensanläggningarna är isolerade från andra kompletterande aktörer. Nyckelord: Rural utveckling, konferens, skärgård, professionella möten, hinder, infrastruktur